Selma Lagerlöf – en enastående kvinna

Selma Lagerlöf; alla har vi väl någon form av relation till henne eller hennes litterära verk. Om inte annat så åtminstone genom lilla Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Vet själv att jag när jag var yngre ofta bläddrade igenom en tecknad, förkortad version, av boken.

I somras var det 150 år sedan Selma föddes, på Mårbacka i Värmland. Och inspirerad av Biblioteket i P1 vill jag nu ta mig an lite av Selmas litterära produktion. Selma är ju också aktuell så här i Nobeltider då hon är en av de (väldigt få) kvinnorna som fått Nobelpriset i litteratur, nämligen den första kvinnan som fått priset, vilket hon mottog 1909. Selma var även den första kvinnan som fick en plats bland stolarna i Svenska Akademien år 1914.

Sådana framgångar är stora, är intressanta. Och som alltid med stora författare, klassiker till böcker, så undrar jag dels vad det är som gör författarskapet till något exceptionellt och dels vad som gör att böckerna fortfarande är värda att läsas.

En sak som intresserar när det gäller författarbiografier och liknande är att jag alltid imponeras och förundras över hur många som påstår att de redan tidigt läste svåra böcker och i efterhand påstår att de tidigt bestämde sig för att bli författare. (Jag har väl själv några skrivdrömmar, som så många andra, och i hemlighet bestämde jag mig också för att bli författare i tio-årsåldern. Men 14 år senare har det fortfarande inte blivit annat än privata skriverier…). Det sägs att Selma läste hela Bibeln när hon var tio år – en mycket imponerande bedrift även om mycket av innehållet säkert gick förbi så ändå – det är en väldigt tjock bok! Dock med en hel del partier där berättandet faktiskt, på ett litterärt plan, är väldigt enkelt och fängslande.

En gemensam punkt för mig och Selma är att vi båda utbildade oss till lärare. Litteraturhistoria var ett viktigt ämne för Selma och själv älskade jag att läsa det! Känner mig åter lockad att ge mig på fler historiska verk, klassiker eller vad man väljer att kalla dem!

Hennes litterära debut var den idag så omtalade Gösta Berglings saga som är en skröna om livet i Värmland på 1800-talet. Selma reste en hel del och skrev bland annat Jerusalem (som jag har läst!) efter en av dessa resor.

Förutom sitt författarskap var hon även aktiv för kvinnlig rösträtt, aktiv i kommunpolitiken mm, tog avstånd från förföljelsen av judarna i Tyskland på 1930-talet.

1940 dog så Selma och fick ett avsked värdigt en så framstående kvinna.

Idag känner jag mig alltmer inspirerad – jag måste läsa! Jerusalem var en trevlig bekantskap jag gjorde i somras och nu har jag påbörjat En herrgårdssägen. Fler böcker står i bokhyllan och väntar på mig. Jag ser även fram emot den miniserie om Selma Lagerlöf som SVT sänder nu i jul – vad kan bli mer perfekt och passande? Helena Bergströms i rollen som Selma kan säkert passa bra. Jag ser fram emot mysdagar och kvällar under juletid – att flytta bakåt i tiden, till 1900-talets början.

Härliga vackra ord

Det är kul när man finner saker som man av någon anledning har sparat på, men med tiden glömt bort. Fann i ett gammalt block detta citat av Coleridge som jag då fann väldigt vackert och som fortfarande är så underbart.

What if you slept?
And what if, in your sleep, you dreamed?
And what if, in your dream, you went to heaven and there plucked a strange and beautiful flower?
And what if, when you awoke, you had the flower in your hand?
Ah, what then?

The right to write

Läser och inspireras av Julia Camerons bok The right to write. En annorlunda inspirations- och ”instruktions”- bok in i ett skrivande liv. Till skillnad från många andra liknande böcker som ofta behandlar mer eller mindre konkreta saker i ett skrivande så berör denna boken frågor som var finner man inspiration? Hur ska man göra när man inte kan skriva? Hur ska man komma förbi en skrivblcokering? Hur ska man finna tid? osv.

Boken innehåller små kapitel som alla består av en Initiation-del och sen en Invitation-del som består av olika sorters ”övningar”. Inte övningar i stil med mer tekniska som jag har stött på tidigare, utan mer sådana som hjälper en att finna tid, att finna ämnen, att finna ord. Sånt som i det långa loppet kan vara användbara hjälpmedel för att kunna få ett levande och kreativt skrivande att fungera – och därmed även skriva skriva skriva, även om allt är skit. Det kommer något bra, någon gång. Bara man släpper lös och gör skrivandet till en del av sitt liv.

Och här någonstans börjar jag fascineras av författaren. Och tänker på liknande personer som är helt sålda på vad än det må vara – allt från matlagning, till olika sporter, broderi eller djurliv, påta i trädgården eller (det för oss så bekanta) läsning. Personer som ger sig hän, som låter något bli en stor del av deras liv. Låter detta styra ens liv till viss del. Och detta gör mig så fascinerad. Speciellt då jag har en liten lässvacka och därmed lätt glömmer bort att lika hängiven skribent som hon är lika hängiven läsare är jag. För annars kan jag lätt – i jämförelse med andra personer och deras hängivenhet i något intresse – känna att jag aldrig ger mig hän. Att jag aldrig finner något som jag kan ägna hur mycket tid som helst, något som jag aldrig tröttnar på. Men läsningen är väl min ”grej”?

När jag startade bloggen var den inte tänkt som en ”bokblogg” utan mer som en blogg där jag skulle skriva. Därav namnet ”klaras text” – det skulle vara min text – oavsett om det var text om en bok eller bara skapande text från mitt inre. Men det gick snart över till att bli en bokblogg. Kanske för att jag inte tänkte och kände som Cameron så inspirerande beskriver. Kanske för att jag satt där med min ”blockering” istället för att skriva mig runt den. Jag fick prestationångest – var inte van vid bloggar och tänkte att det jag publicerade skulle vara något ”bra”, när känslan jag hade vid skapandet av bloggen var att saker skulle publiceras oavsett kvalitet. Just för att bloggen skulle bli ett forum där jag kunde skriva skriva skriva, komma runt prestationskrav, öppna vägen till mitt inre flöde.

Hur känns det egentligen att totalt ge sig hän?
Att låta något ta över ens liv (positivt menat), styra och prägla?
Vad ger ni er hän åt? (Något förrutom läsning?)
Vet ni vad som är ”er” grej eller är ni som jag som lätt irrar runt mellan olika saker utan att kunna bestämma mig för vad som är ”min” grej?