Främling på tåg

Främling på tåg, av Jenny Diski, var en bok som slank in i min senaste bokbeställning, inspirerad av några bloggare. Tänkte att den passade för att läsa på tåget upp till Stockholm, och visst påbörjade jag den då. Men i min planering av den långa tågresan hade jag hittat på en massa annat också som man skulle kunna sysselsätta sig med, så det blev inte så mycket läsning.

Men nu är den läst. Och jag har läst långsamt. Det är en annorlunda och därmed som skönlitteratur fungerande reseskildring. Fast kanske mest skildring av människor, skildring av huvudpersonens psyke och tankar, speglat genom resandet och genom den annorlunda situationen som långa tågresor kan försätta en i.

Man följer mötet med olika livshistorier, främst genom rökridån som väller fram av huvudkaraktärens kärlek till att röka och därmed främsta sysselsättning är att befinna sig i rökrummet. I efter hand känner jag att jag egentligen inte fick veta så mycket om huvudkaraktären, utan att hon speglades mest genom sitt förhållningssätt till andra människor i sociala situationer. Visst, en del om barndomen kom fam, livssituationen, karaktärsdrag osv. Men främst kände jag hur hon hela tiden drog sig undan, hur hon av någon anledning stängde in sig själv, samtidigt som fantasin kring andras agerande kunde ta oanade former. Men vem är egentligen karaktären Jenny?

Ibland kände jag mig nästan instängd med henne och ville få fram henne, få ur henne någonting. Samtidigt som boken visar på skickligheten att ha med en karaktär som är huvudkaraktär men som ändå kan slippa undan genom att skildra människorna runt omkring en. Jag känner på samma gång att jag fick veta mycket om Jenny och att jag fick veta alldeles för lite.

Ja, jag är ganska rörig i mina intryck av boken. Men det är helt klart en bok som är mysig att läsa. Hade passat ypperligt på min tågresa – men kanske än hellre på en tågresa, en lång sådan, i ensamhet.