Såg avsnittet om
motståndet mot kvinnliga präster inom Svenska kyrkan. Nu var ju motståndet till stor del från Laestadianer som dock fortfarande tillhör Svenska kyrkan och frågan kanske snarare borde vara varför ”mainstream”-svenska kyrkan inte gör någon aktion mot dessa grupperingar när de inte följer de trosöverenskommelser som man gör inom Svenska kyrkan.
Intressant dock! Var förr misstänksam mot detta program men har insett att det nog är som alla program som ifrågasätter – att jag har projicerat min känsla av att ställa andra i trängda situationer på program som gör sådant. Men jag övar mig på att se programmen – och inte tycka att det är pinsamt… Frågorna är ju så intressanta!
07 september 2008 at 17:34
Åh, detta var så intressant så intressant! Hade gärna velat att dokumentären typ skulle vara dubbelt så lång! Att läsa till präst och vara inne på sin sista termin, att vara homosexuell och dagligen möta sina kurskamrater där i princip ingen är för att välsigna homosexuella i kyrkan. Det är så spännande och så aktuellt. Och så jobbigt och komplext för Jenny själv.
En sak som hon tog upp som jag inte direkt har tänkt på är det jobbiga att ens livssituation (i det här fallet att vara homosexuell i mötet med Svenska kyrkan och kristendomen) alltid ska tas upp som exempel i alla skolsituationer. Att ens aktuella liv alltid ska bli ett problem, en fråga, ett exempel.
Samtidigt så himla spännande att bli präst, att leva med en tro och denna tron i sitt yrke. För mig som inte är troende verkar ändå själva den stora förändringen att bli präst, att göra sitt liv och sin tro till sitt yrke måste vara väldigt härligt. Spännande även att få en inblick i hur prästutbildningen går till – speciellt nu när jag läser 15 hp teologi (dock till min lärarexamen).
Väl värd att se om ämnena intresserar er! Finns på SVT Play!
02 september 2008 at 17:10

På tips från en bloggläsare tog jag äntligen fram
Jerusalem som har stått och värmt min bokhylla alltför länge. En bok jag köpte, eftersom man ju ”måste” ha läst den. Vill vara lite beläst, dels för mitt personliga intresse och dels för mitt kommande yrke.
Mina mentala blockeringar har som vanligt varit stora. Men äntligen stämde allt.
Och man dras direkt in i detta stora verk av Selma Lagerlöf. Som vanligt i böcker från sent 1800-tal/tidigt 1900-tal så börjar man någon generation innan den generationen som boken ”egentligen” ska handla om. Man får helt enkelt en gedigen plattform för den kommande historien. Här börjar man följa Ingmarssläkten i Nås socken i Dalarna. Deras liv som kretsar kring giftermål, sockenliv, religion, lant-/skogsbruk mm.
Den stora väckelserörelsen sätts igång och ger stora avstryck i Nås. En grupp personer anammar den nya tron, eller den tron som egentligen är den sanna enligt dem. Efter lång tid inser de att det allra mest sanna och rena de kan göra är att flytta till Jerusalem, för att vara där den dagen Kristus återvänder.
Så blir det att en grupp utvandrar och lever sitt liv i en religiös koloni utanför Jerusalem. Livet för invånarna där blir inte enbart enkelt utan bjuder även på stora problem. Men tron hjälper dem att övervinna allt.
Hemma fortgår egna bekymmer; svek, löften som ska hållas, myter som lever vidare, känslor som man inte kommer underfund med.
Efter flera händelser får boken trots allt ett bra slut för många av bokens karaktärer – vilket känns lättande för mig som läsare. Måste erkänna – som vanligt tycker jag att böcker över 350 sidor är lite väl långa. Och även här hade jag kunnat se att man skar ner en del. Men utöver det tycker jag att boken är ett mästerverk. Språket är skarpt och exakt, människoskildringarna tydliga och fångar nyanser och promblem väldigt finkänsligt, historien är en stor skildring av ett samhället, av en rörelse, av en tid, av enskilda individer. Räds inte den för att den är en klassiker – läs den för att den är värd det!
29 juli 2008 at 17:48
I ok, amen av Nina Solomin målar hon upp en bild över hur hon lyckades komma i kontakt med de ultraortodoxa judiska chassiderna i New York. Hur hon, trots sin totalt annorlunda bakgrund och levnadsstil lyckas knyta kontakter som gör att hon kan bilda sig uppfattningar om hur de lever.
Trots intressanta skildringar så känns det många gånger, dels för läsaren och dels för författaren själv, att man aldrig lyckas komma till de riktigt intressanta frågeställningarna. De frågeställningar som ifrågasätter livsstilen, belyser valen de gör osv. De frågorna, om man överhuvudtaget kommer i närheten av dem berörs enbart lätt och besvaras nästan undflyende av ett standardsvar. Är det så det måste vara? Är det så de vill framställa sig själva? Lurar de sig själva eller vill de undanhålla vissa saker och istället framhålla självklarheten i deras livsstil?
När man väl kommer till en person som ifrågasätter och som därmed hamnar på något sätt utanför den fromma kretsen så ges det bara ett litet kapitel. De verkligt intressanta frågorna berörs alltså ganska flyktigt när man väl är dem på spåren.

Oavsett så är det kul att läsa en bok som på ett lättsamt men ändå seriöst sätt berör ämnen som jag annars mest möter i min studielitteratur. Sen kan jag lite smått irritera mig över att författaren inte använder vissa svenska stavningar mm som forskare i Sverige använder, på begrepp mm. Men det är av underliggande karaktär.
När liknande religiösa extrema grupperingar ständigt är aktuella, senast läste man om sekten i USA där alla barnen nu har blivit omhändertagna, är detta ett bra bidrag. Vissa grupperingar är mer extrema, vissa mer traditionalistiska, vissa tenderar att bli mer konstiga i sina handlanden, vissa mer fundamenalistiska, vissa mer utåtagerande. Men oavsett är det intressanta ämnen, det är ju människor som lever så. Men ändå känns det så främmande att man kan glömma bort att det är människor som du och jag som lever i en väldigt annorlunda värld.
19 april 2008 at 14:17
Det är inte ofta jag skriver här om facklitteratur som jag läser på grund av studier. Men nu tänkte jag ändå göra så, eftersom det är ett så spännande ämne som det finns så många felaktiga uppfattningar om och där jag anser att begrepp bör redas ut och att exempelvis media bör försöka använda begreppen i enlighet med forskarnas definitioner (iaf de som forskarna är relativ eniga om).
Det är Hva er fundamentalisme av Torkel Brekke. Brekke ger en översiktlig bild av fundamentalism och olika områden på vilka fundamentalister har speciella åsikter, överlag. Det är intressant, det är aktuellt och det är lättläst. (Blev så glad när det var en norsk bok och inte en dansk, vilket inte hade varit förvånande här nere i Skåne. Det är så roligt och relativt lätt att läsa norska. Fick dessutom en föreläsning av Brekke och det är härligt att lyssna på norska, deras satsmelodi är ju så annorlunda svenskans att bara det är en trevlig upplevelse.)
Läs den gärna! Eller bläddra och skumma! Alltid får man några nya kunskaper till livs!
06 mars 2008 at 17:28