Fettpaniken

Vi blir dagligen matade med artiklar och ”nyheter” om hur farlig övervikt är. Hur övervikt och fetma är stora och livsfarliga problem som vi måste motarbeta, måste få bukt med för att vi ska kunna leva vidare. Tidningar är ständigt fulla med artiklar om hur man tappar så och så många kilon, hur man får bort övervikten, annonser om än den ena än den andra bantningsmetoden. Och alla tränare, läkare mfl uttalar sig om hur forskningen visar på alla de riskfyllda sjukdomar och saker som drabbar överviktiga. För att inte säga risken för att dö, här och nu, om du är fet eller överviktig.

Men tänk om vi faktiskt inte vet att det är pga just övervikten som dessa sjukdomar uppstår? Hur har exempelvis forskningen bedrivits kring frågan? Varför är det vikten i sig som man fokuserar på istället för hur frisk och hälsosam människan är, hur människans olika värden ser ut?

Dessa och många fler frågor berör Marie Carlsson i Fettpaniken – en bok som är oerhört spännande att läsa just för att den ifrågasätter saker som vi anser vara så självklara och så bombsäkra i vårt samhälle. Hon utgår till stor del från den i princip allenarådande synen att ”smal =hälsosam, fet=ohälsosam”. Alltså att vi medvetet ser tjocka som ohälsosamma och tänker att de bör gå ner i vikt för att bli hälsosamma och friska medan vi aldrig tänker att smala personer behöver förbättra sin hälsa. Och visst är det en tanke som i mångt och mycket styr oss, eftersom vi har blivit så matade med forskningsresultat som visar på otvetydiga samband mellan övervikt och sjukdomar.

Vad Carlsson gör är att hon bland annat synar forskningen i sömmarna och bland annat ser att forskningen inte har kunnat utesluta andra faktorer som kan spela in, man har alltså inte kunnat få fram att enda faktorn som påverkar huruvida sjukdomarna kommer eller inte skulle vara övervikten. Mycket intressant!

Vidare argumenterar hon för att det är helt knäppt att man fortfarande menar att personer bör gå ner i vikt för att bli friskare, när det snarare har att göra med hur man äter och hur man rör sig huruvida man blir friskare eller inte. Och att det inte är så enkelt som att man genom att äta bra och röra på sig automatiskt blir väldigt smal – kroppen fungerar inte så enkelt. Och bör då inte en människas hälsa stå i fokus framför viktnedgången?

Sen diskuterar hon begreppet BMI som har blivit så stort i ”hälsosammanhang” – mycket intressant det också!

Helt enkelt en bok som verkligen får en att tänka efter, syna ens tankemönster i sömmarna, att inte så enkelt köpa allt som tidningar basunerar ut. Man är så fast i det man tror är ”sanningarna” att det är bra att få perspektiv på dem. Men vad som är viktigast är väl om läkare och forskare och de som sedan når ut med rönen till allmänheten kunde göra mer gediget arbete och inte göra enkla generaliseringar. För trots allt; vi i stora massan kan inte vara experter på allt – vi måste väl kunna lita på nån? Vore det då inte bäst om de som ska vara experter slutar vara så bombsäkra på saker som faktiskt inte är 100% sanna? För visst vore det bättre för oss, om vi exempelvis hade mött attityden att ”träna, ät väl och må bra” oavsett om extrakilon försvinner eller inte. För övergången mellan tappade kilon och mer hälsosam är inte sann… Det är andra saker som gör en hälsosam, och dessa andra saker (motion, kost…) gör inte automatiskt alla smala.

Riktigt tänkvärt! Läs och syna dina egna tankemönster kring detta ämne som så ofta berör oss, vare sig vi är smala, tjocka eller mittemellan.