Inlägg taggade ‘bloggar’
Fördjupade studier i katastroffysik
Denna bok, av Marisha Pessl, behöver vid det här laget ingen närmare presentation. Jag missade när den kom men började inse att den hajpades eller pratades om än här än där. Och jag ryckte åt mig den på en loppis i höstas – såg fram emot mysig läsning. Och visst fick jag det.
Jag tar mig friheten att hänvisa till andra bloggare som redan läst och tyckt:
Mårten på Pocketpocketpocket har skrivit ett bra inlägg som visar på den lite blandade upplevelsen av boken som jag känner igen mig i. Å ena sidan väldigt mysig, smart, fängslande, å andra sidan tjatig, irriterande och kanske egentligen inte något speciellt.
Bokidioten tröttnar också på referenserna, vilket jag faktiskt inte tyckte var så farligt men å andra sidan inte heller alltid gav mig så mycket extra då de många gånger var för mig okända referenser, men tröttnar även på liknelserna vilka jag inte ens tänkte nämnvärt på. Hon påpekar hur fadern genom deras kringflackande liv har knutit hela Blues liv till att kretsa kring honom och hur han genom detta har avskurit Blue från ett normalt socialt liv. Och bokidioten tänker då på förlängningen; vad är egentligen ett liv och hur mycket får man bestämma över sina barn?
På Ex Libris Cia finns ett positivt omdöme som tar upp alla de fina och bra sakerna med boken! Instämmer där med kan jag bara säga!
Precis som samlingen av bloggares tyckanden så är mitt intryck och uppfattning av boken lite blandade. Men det är definitivt en bok för mysiga stunder, för te-i-soffan en grå dag!
Bokbloggarnas makt?
Trevligt iaf att media uppmärksammar andra sorters medier eftersom de har så olika sätt att närma sig saker. Och lite roligt är det i artikeln att de tar upp att littvetaren Petra Söderlund hade påstått att littforum på nätet inte ger mycket mer information än baksidetexter på böcker. Sen när fängslas man av en blogg som bara rapar upp ett innehåll? Precis som man inte fängslas av en blogg som skriver ofantligt långa inlägg som faktiskt är vettiga analyser.
Nej, det jag vill ha är just det personliga engagemanget och intresset – vad som fängslar och fångar just dig som läsare. Jag vill ha det eftersom det är exakt sådant jag saknar i tidningsartiklars ibland riktigt långa och välskrivna analyser.
Makten i marginalen
Jag gör det, ibland. Beroende på bok.
Men jag tänker desto oftare på alla historier man hör om kända författares underbara marginalkommentarer. Ämnet berörs på DN där ett exempel med oväntade följder ges.
Kan känna igen mig i det där med vilken sorts penna man använder – har fruktansvärt svårt för att göra kommentarer eller understrykningar med annat än blyerts – för tack och lov kan man alltid sudda bort det om man ångrar sig. Kanske visar detta på att man tar väl hand om sin bok? I mitt fall visar det nog snarare på feghet. ”Jag kan åtminstone ta bort mina en gång tänkta tankar eller impulsiva intryck om jag inte längre kan stå för dem”.
Men är det på det sättet som kända författares marginalkommentarer blir kända i historien? Är det på det viset man kan lära känna dem som läsare, som tänkar och som människor? Oavsett om deras kladd är seriöst, allvarligt menat eller bara lite spridda funderingar så säger det något om dem. Kanske är det det jag är rädd för – vad mina en gång nedskrivna krumelurer säger om den jag är eller den jag har varit.
I veckan tog jag för första gången och använde en överstrykningspenna i en bok. Första draget var hårt, de kommande mer lätta och så småningom nästan befriande och förlösande!
Kladdar, kommenterar, målar, skriver du i marginalen när du läser?
Bloggen möter undervisningen
Läste om Bloggen möter undervisningen av Liza Greczanik för ett bra tag sedan. I lördags följde den med mig hem från biblioteket. Efter att ha läst den känner jag mig åter så inspirerad att börja arbeta som lärare. Under sin utbildning får man så många spännande teorier och praktiska tips kring hur man ska undervisa – och under sin vft (praktik) så känner man sig lockad att försöka så gott det går. Men med hänsyn till förhållandena (en handledare som ofta, mer eller mindre, bestämmer ämnesområde/examinationsform mm, en begränsad tidsperiod, ofta elever man inte känner osv) så blir det man hinner testa ofta relativt begränsat. Man kan helt enkelt inte vara ”sin egen” helt ut utan får mer eller mindre begränsa sig efter omständigheterna. (Sen tror jag ju inte så naivt att det i yrket sedan inte finns ytterligare omständigheter efter vilka man får anpassa sig – men de är ändå till stor del lösare).
När man läser denna bok om hur man kan använda sig av bloggen som ett verktyg i sin undervisning blir jag så oerhört inspirerad och känner kreativiteten åter spira i min lärar-gen. Jag längtar efter att få börja jobba, efter att få forma den undervisning som jag ska använda mig av och som förhoppningsvis kommer inspirera och lära eleverna en hel mängd. Det är så lätt att komma bort från inspirationen och in i traditionella tankebanor när man exempelvis möter lärare som ”gör som de alltid gjort” och använder sig av samma läxförhör och prov som de har gjort i 20 år. Men den här boken kickade igång min inspiration och kreativitet.
Och jag måste säga att jag innan läsningen var konfunderad – för jag kunde inte riktigt komma på hur man skulle kunna använda bloggen i undervisningen. Men nu sprudlar jag med idéer på hur man kan använda bloggen för att berika ens undervisning. Och jag längtar efter att få börja jobba!
Lizas egen blogg Språkmakargatan finner du här!
