Tenta-helvete

Femte salstentan denna hösttermin (som aldrig vill ta slut). Fatta, FEM stycken otroligt tråkiga tentor har jag pinat mig igenom (snart, imorgon…). Inte konstigt att sånt kan få studieorken att falla snabbare än ösregn i Skåne….

Som sagt, imorgon är det dags igen. Och ”duktiga” Klara har pluggat mindre än skämsnivån. Men å andra sidan – klarar jag mig så duger ju även skämsnivån… Men men – inte ens hotet om en eventuell omtenta får fart på mig – vad har hänt? Inte något mer än att det är femte jävla gången denna ”höst” som jag ska tentaplugga. Kan man inte få en enda inspirerande och givande examination? Tydligen inte…

Imorgon smäller det – fyrverkerier av lättnad eller smäll på käften över ett misslyckande.

Och JA, jag är sur.
Och JA, läsningen återkommer jag med när livet slutar kretsa kring piss-tenta…

Nattens bibliotek

Läste igår äntligen ut Nattens bibliotek av Alberto Manguel. Denna bok som jag köpte, som var så oerhört fin och som kändes riktigt spännande och lockande. En djupdykning i funderingar kring bibliotek!

Men… Jag började i våras, la av, tog upp den igen, la av, och kände att nu fick den banne mig läsas ut när årsdagen av dess påbörjande troligen närmade sig.

För jag känner mig så delad inför den. Många gånger blir resonemangen träiga, långsamma, uppräknande av en massa historiska detaljer och personer. Och så stundtals kommer det – det man hela tiden väntar på men så småningom tappar tron på – dessa underbara, smarta, geniala, mitt i prick-uttalandena om bibliotek, läsning och böcker. Och då skiner jag upp och blir så nöjd. Och fortsätter läsa.

Men så här i backspegeln måste jag säga att den största behållning var enskilda genialiteter – som dock kom alltför sällan för att det var riktigt värt besväret. Boken levde inte upp till mina höga förväntningar – men kanske var det en del av problemet. Jag skulle nog närmat mig den mer öppet. Men å andra sidan – nu har jag en hel del understrykningar som jag definitivt kommer återvända till!

Rädda böcker – rädda världen?

På min ”loppis”-runda kände jag verkligen ett behov av att köpa böckerna jag fann – jag kunde inte stå ut med att de skulle behöva leva brevid Läckberg, Marklund, Guillou och dyl i evigheter. Jag var helt enkelt tvungen att rädda dem från deras borttynande tillvaro på Myrornas hyllor.

För så kändes det. Hur kan man som bokälskare ha mage att låta fina och braiga böcker befinna sig på ett ställe där de inte får den uppmärksamhet som de förtjänar? Är det inte därför vi alla släpar hem böcker i mängd, för att vi vet att i vår bokhylla kommer de uppskattas, ses på, läsas, röras vid, möbleras med och helt enkelt sättas på höga troner.

Vi måste helt enkelt rädda böckerna från att försvinna bort, kanske till en container, kanske till en oansvarig ägare. För seriöst – vem kan äga Försoning, i inbunden ”original”-utgåva, och skänka bort den oläst!? Det är iaf en på alla sätt oansvarig bokägare!

allt annat än böcker

Inaktiva dagar kan generera kreativitet

Igår var en dag av ledighet då vi gjorde väldigt lite, iaf om man räknar till det yttre. En promenad är väl allt man kan ”räkna upp”. Men som det ibland sker när jag har lite att göra, så börjar jag fundera på saker att göra, saker att organisera, saker att rensa ut.

Detta resulterade i att gårdagen blev en dag då jag var tvungen att ta fram ett block och skriva ner alla idéer på kreativa saker som jag vill göra. Och där finns nu en hel del! Nackdelen är att när jag väl sätter igång med att fixa och dona så vill jag göra det NU, och jag ger mig inte förrän jag gjort klart det. Men ”nu” borde jag verkligen tentaplugga, salstenta på onsdag och knappt något läst ens en gång…

Men; en pall blev målad i svart - à la möblerna jag målade i somras. Ytterligare två pallar ska målas men troligen i vitt och kattens korg plus en korg för filtar ska nog också målas i vitt. Sen gav jag mig in på idéer som att man kanske skulle våga sig på att försöka klä om två fåtöljer? Det borde väl inte vara alltför svårt…?

Ytterligare ett projekt jag startade med igår och gjorde klart idag var att jag rensade ur min stora hög av Sköna Hem-tidningar. Men jag kunde ju inte bara göra mig av med dem utan gick först igenom alla och rev ur sånt jag gillade. Då jag är väldigt organisatorisk av mig var jag sedan idag tvungen att köpa en pärm och plastfickor för att sätta in allt i och därmed fick jag en Inspirationspärm! Istället för en hög med tidningar som jag aldrig tittade i eftersom varje tidning bestod av ca 99% som jag inte var speciellt förtjust i har jag nu min alldeles egen favvo-pärm!

Beställde även tyger häromdagen som jag ska sy bl.a. kuddfodral av. Hoppas tygerna är så fina som på bilden, för då får jag äntligen kuddar som jag vill ha dem. Dessutom är ju kuddfodral något av det enklaste att sy. Köpte även tyg till att sy förkläde och att sy barnkläder.

Sen fick jag även idé till tavlor (när vi gick inom en möbelaffär) som jag ville göra – så idag införskaffades material. Och nu vill jag bara ge mig på dem! Men ack, lite måste man faktiskt hålla tillbaka…. dumma pluggboken ligger och blänger på mig och skickar ut budskapet ”du lovade att du skulle läsa mig, MIG! Inte göra nåt annat…. dumma Klara, du ska plugga.”

Visst låter det som att jag skulle kunna ägna hela våren åt att vara kreativ? Men kanske är det bara flykt från studierna… Men jag vill verkligen göra allt detta och det känns skönt att idéerna äntligen kommer. Och dessutom är jag, till skillnad från i höstas, väldigt positiv till studierna nu. Men det är alltid tråkigt med tentaplugg, oavsett hur positiv man är.

Uppdatering

Tänkte bara flagga lite för mig själv – sidan är uppdaterad på sina ställen. Några nya foton, lite foton på Russin samt lite aktuella tankar…

Det var bara det…

Härliga nytillskott

En underbar promenad i ett soligt och iskallt Malmö avslutades med en tur inom en second hand-butik. Och självklart räddade jag en del böcker från att stå och trängas med deckar och topplistepockets en masse.

Favoriten Försoning, Ian McEwan, i finfin inbunden utgåva (dessutom glömde kassören att ta betalt för den insåg jag väl hemma - gratis är dock supergott!) Övertalning av Jane Austen – perfekt då jag vill ha sådan litt snart! En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna, Vit som marmor av Carina Burman, en författare jag ej läst men som det har snackats så mycket om och Spelar död av Stefan Casta som i princip finns på varenda skola på svenskinstitutionerna.  

Trevliga inköp till billig penning!

 

Antikvariatets död?

Läser om hur antikvariaten försvinner, ett efter ett, vilket jag ju själv har märkt då mitt favvo-antikvariat helt plötsligt en dag var borta.

Och visst är det underbart med antikvariat på nätet, eller när privatpersoner säljer gamla böcker. Själv har detta varit mig till stor hjälp när jag sökt specifika titlar.

Men samtidigt, ack så trevligt och härligt det är att en dag bara strosa förbi antikvariatet och titta på böcker i mängd, och även ha råd att köpa i mängd. Och att bara rakt upp och ner finna annorlunda, fina, speciella, hett eftertraktade böcker till relativt små priser!?

Bara inte alla försvinner – den dagen den sorgen…

Babel 2009

Babel ska som tur är finnas kvar, dock i annan form, med publik!

Vill du vara med (och bor så att du kan vara med vilket inte stämmer på undertecknad…)? Går in HÄR och anmäl dig och håll tummarna!

Julkalender

Fick i höstas ett ryck och införskaffade med mammas hjälp en sats till en julkalender; att brodera var ju skoj i grundskolans slöjd – kanske det fortfarande var kul?

Och visst var det kul – men jag hade ju tidspress på mig – det skulle ju vara klart denna julen (läs 2008 ) inte nästa (alltså 2009). Och klar blev jag, inte till den förste men väl till den 22! Nästa år blir det dock för mig att fixa ”luckinnehåll” till sambon och vice versa (hade jag iaf tänkt…).

Visst blev den söt!?

Ruth Rendell – Till vägs ände

För mig finns det två gånger per år som en deckare kan passa som läsning; under sommaren, och då gärna en ”mysig” tv-deckare eller som slapp nattläsning alternativt strandläsning eller under julen som mysläsning som snabbt läses och snabbt glömmes.

Hade tänkt mig Ruth Rendell som jag läst om på andra bloggar. Och jag känner mig lite besviken. Boken skulle vara som slukarläsning – intensivt och därmed effektivt. Men det drar ut och jag fastnar inte riktigt.

Valde Till vägs ände, en Wexford-deckare. Det är iofs ganska mysigt och jag kan säkert förstå att det finns saker som jag tycker knakar i boken som säkert beror på att det är en i en serie; som att det tar en bra bit in i boken innan jag lyckas sära alla olika personer åt.

Det känns även som att själva falllet står ganska still, poliserna springer runt och snackar och svettas (sommaren är såååå het, får man höra gång efter annan) men kommer inte med riktigt mycket i själva fallet. Men men – jag ska läsa vidare och får se hur det går.